Hej, hade ju en frågestund, fick en hel del frågor.

Här är frågorna, de som ställde dem, och svaren såklart!

 

 

Har haft 21 stycken, allt som allt (borträknat öron), nu har jag "bara" 12 kvar. ;)

Oj, vilken svår fråga.. Då skulle jag nog behålla septum (tjurringen).

Just för att det är inte så himla många som passar i dem.

 

Fråga:
Anonym
Vad är dina planer att göra i Göteborg?
Ska du plugga eller något?
Sedan undrar jag hur man gör när man byter kommun om man tex. är sjukskriven.
Själv har jag velat flytta,
men har förstått det som att det inte går om man har nån form av bidrag?
Detta måste va en missuppfattning.

 

 

Mina planer är att bo här, rehabiliteras och så småningom börja studera igen,

och arbetsträna!

Att flytta då man har bidrag är inget större problem.

Dock vill de kanske veta en närmare förklaring på varför man vill flytta, som i mitt

fall är studier.

Men flytta har du rätt till oavsett bidrag eller ej!

 

Fråga:
Anna (Ingen bloggadress)
Hur många tatueringar har du och har du någon framtidsdröm?

 

Jag har 14 tatueringar hittills, skall bli många fler. ;)

Här är bilder på dem, klicka på dem för se dem i större format!

 

 

 

 

1. Mina diagnoser (som finns längst upp i min meny, presentationen) kom väl tidigt

i åldern. Självskadebeteendet likaså. En del av den förklaringen finns under kategorin

"Min Story", där finns lite bakgrundsfakta.

 

2. Haha, den som betyder mest är nog den på min vänstra arm, och är favoriten.
(Klicka på bilden för större format)

 

3. Hm.. Har nog ingen direkt förebild så set.. Men kanske Jigsaw, "mördaren"

från de första Saw-filmerna. Inte nödvändigtvis för det han gör, utan för hans intelligens,

planerande och hans egentliga mening att hjälpa, trots att det kanske inte alltid verkar rätt.

 

4. Vill resa till Nya Zeeland, delvis för att det är vackert där OCH att de har världens högsta bungyjump

och för att det är inte så svårt och långt att resa till Australien, Japan och Filipinerna!

 

 

 

 

 

Har haft diagnoser officiellt från och med år 2010 om jag inte minns helt fel.
Dock vet jag att jag har haft dem hela mitt liv, bara inte haft dem på papper.
Innan de fanns på papper var jag irriterad, fick ingen direkt hjälp, blev ofta
"viftad bort" som att det bara var någon "tonårs fas".
Fast jag försökte förklara att de problemen jag hade/har varit med mig i
alla tider.

Så till er som inte har en diagnos, men känner/vet att ni har något, kämpa,
för att få er rätt!
Även om de inte lyssnar på er, kämpa tills ni hittar någon som hör!
Det måste bli rätt, man skall inte nekas hjälpen!!!

Tack Jenny för dina ord, det värmer att höra från andra att min blogg
känns ärlig, försöker vara det så gott det går!
Och om den hjälper andra, så vet jag att jag lyckats med något!

 

 

 

Oj, vad svårt.. Många av dem jag lyssnar på är döda numera.
Men någon som alltid fungerar, oavsett stämningsläge är nog Johnny Cash.
Så det skulle nog få bli han, eller Depeche Mode som också har musik
för alla sorts känslor!

 

 

 

 

Ja, som sagt så fick jag diagnoserna 2010 (om jag inte minns fel).
De innebär sanningen för mig, att jag äntligen fått ut min rätt.
Att andra hade fel när de sa att det bara var en "fas", att jag behövde hjälpen
jag bad om!
Innan det var det svårt, man visste att det var något, men inte exakt vad.
Sedan började jag forska i det hela själv, började läsa på om psykologi
och olika diagnoser, framförallt de vanligare, för att se om det fanns något fack
jag passade in i.
Så när jag hittade Borderline, var det klockrent, jag har vetat till 100% att det
har framförallt rört sig om Borderline (IPS - Instabil personlighetsstörning) sedan
jag var 14-15 år.

Tjatade till läkare om att det var viktigt för mig att få det på papper.
Men de tyckte att jag var "dum" som läste på själv, att jag inbillade mig problem
som inte fanns, för att jag ville ha en diagnos.
Vilket inte stämde.
Jag ville ha en diagnos för att få den rätta hjälpen!

Så jag kan rekommendera att forska i det själv om man känner att det finns
något att forska i.
MEN INTE OM du har en sorts hypokondri, alltså om du kan känna ofta
symptom som inte existerar bara för att du läst något.
Som t.ex om du läser om en sjukdom i en tidning, läser symptomen och
tror att du har den sjukdomen för att du stämmer in på någon/några punkter.