Inatt skall jag fan sova !
Men har ändå inte kunnat somna de senaste
veckorna, trots stora doser av lugnande under
hela dagarna.
Så idag har jag tagit
125mg Atarax
400mg Seroquel
50mg Nozinan
40mg/2ml Theralen
Inatt måste jag få sova !
Hur har ni det med er sömn ?
Hoppas du kan sova inatt! Jag brukar ju som sagt kunna sova bra, men natten till idag gick det åt helvete igen. Hoppas vi får sova båda två nu!!
Glad att jag hittade den här bloggen :)
Jag har gått på depressionsmedicin i 2 år men slutade med dom i somras.
Fast nu har jag problem med sömnen.. Jag tar också atarax på kvällen mot sömnen..
Kolla gärna in på min blogg om du vill :)
Hoppas att du fick dig någon sömn i natt. Själv har jag en förmåga att proppa i mig alldeles för mycket insomningstabletter så fort jag fått min apodos-rulle, sedan står jag där i slutet av veckan utan mediciner och kan inte sova :/
Sv: När ens kontaktpersoner/psykologer eller vad det nu kan vara är på semester känns det som en evighet! Särskilt när man känner att man skulle behöva lite stöd. Men tack och lov har jag Sean Banan, min BST:are, han är toppen. Och ja, jag är också stolt över att jag aldrig skadade mig :D
Kram
har också sömnproblem, dels för att jag är nattmänniska men jag oroar mig för mycket, för skolan, för hemma, för mig själv allting. Vilket gör att jag inte sover, och kan jag inte sova så blir jag irriterad, börjar gråta och kan inte sova, men tillslut omkring 2-4 somnar jag pga utmattning från alla tårar. Så vet hur det är med sömnproblem, inte kul :(
Hoppas du kan få sova!!! Vet själv hur det är.. Har inte sovit ordentligt på 4 veckor :S Känns ju helt fucked up att man ska behöva knata runt som en zombie jämt och ständigt för att man oroar sig för mkt för att kunna sova på nätterna :/
Tja, jag sover mer än en timma i taget för tillfället så det får väl räknas som utmärkt (även om jag är alldeles för trött och har ont i huvudet egentligen)
Ser att det är längesen du skrev detta.. Själv har jag fått utskrivet Atarax, lergigan, propavan och lamictal.. Fick diagnosen bipolär typ2 för 5 veckor sedan vilket för mig blev en lite lättnad då jag kännt i några år att livet varit rent förjävligt att leva... men att jag samtidigt helt plötsligt blev sjuk.. Skum känsla.. Du är ju väldigt öppen om att du har dina diagnoser och psykiska historia.. Medan jag näst i princip skäms över att ha problem.. hur gör du, berättar du för alla eller är det bara här du är så öppen?
KRam
Förlåt... igen..
