Hur gör ni, ni normala ?
Kan liksom inte greppa verkligheten.
Allting faller.
Jag snurrar runt, kan inte stanna.
Det här med Borderline är inte så enkelt.
Konstant svart-vitt tänkande och dubbelmoraler..
Vet inte hur mina tankar skall
kunna skingras.
Vet inte ens varför jag faller.
Hur gör man för att inte skada sig ?
Hur gör man när koncentrationen upphör existera ?
Hur andas man när hjärtat bankar sönder bröstkorgen ?
Antar att ingen har svar..
Okej, hoppas du får en kontaktperson. Du verkar behöva det <3.
Och ja, det finns inga svar.. Samma när jag får ångestattacker, då skadar jag mig själv för att bli av med ångesten för den är för jobbig att bära. Men sen får man ju ångest för att man gjort illa sig och då blir ångestattack igen och så fortsätter det som i en karusell.
Men du behöver prata med någon, KBT är en bra behandling när man har ett självskadebeteende!
Kraaam**
Okej, ja DBT passar nog mer dig då om du känner så. jag vet, det är sjukt med psykisk hjälp i sverige.. :(
sv: Tack så mycket ! :D
Tack ^^ Skumt vilka grejer man kan få för sig att man ska göra sådär mitt i natten xD Men blev ju bra iaf :)
Jag försöker, funderar på att starta en tränings och hälsablogg istället och vara riktigt ärlig men vet inte om jag vågar. Visst vill jag vara med:)
Hoppas allt är bra med dig!
sv: haha jag tänkte också på det, men då måste jag ha ganska pösiga byxor också, för annars ser det ut som att jag har jättestora fötter då jag har ganska smala ben haha ;D
har ställt samma frågor jag med, tidigare i mitt liv. jag lyckades komma ifrån självskadebeteendet, men jag vet verkligen inte hur jag ska kunna beskriva hur jag lyckades med det. för när man är på den nivån, så känner man ju bara att ingenting någonsin kommer att funka för en. men ingenting är omöjligt! man måste bara hitta sitt eget sätt att ta sig uppför backen.
Svar: Tack för att du ville delta i dagensblogg vinnaren är nu utsedd, besök min blogg för att se om det är du:)
sv: jo, kan förstå det. jag brukade/brukar alltid känna att ingenting som någon säger kan hjälpa mig. man har liksom någon sorts blockering. mycket hänger på en själv, tyvärr. trots att det är svårt så måste man hitta nåt att kämpa för, det spelar ingen roll om det är din katt, en kompis eller din förtjusning över att samla frimärken. man måste bara hitta minsta lilla och sen sakta ta sig framåt. babysteps.
Sv: Tack!:) Ja det brukar jag få höra...:)
Sv: Var sjuk under perioden 2007-2009 men var frisk där ett tag mitt på hållet. Men började väl insjukna igen för drygt 1 år sedan. Hur är det med dig då? <3
När jag får ångest så tar jag en atarax eller 2 eller 3 ibland. Är det svår ångest så tar jag en eller 2 seroquel. Jag blir helt väck av dem och sover bort ångesten. Det är det enklaste sättet att bli av med ångest, iaf för stunden. Jag önskar att jag kunde hantera den på annat sätt.
Eftersom jag är bipolär så blir jag även manisk ibland. Då är det seroquel som gäller där med. Jag hade ju ett anfall i helgen som du vet...
Självskadebeteende har jag aldrig plågats av, så jag kan inte ge dig några tips på den biten. Eller jo... Ett och annat sömnpiller för mycket räknas väl som självskada.
Mina tips kanske inte var så bra trots allt. Men å andra sidan så räknas jag nog inte som "de normala" ;-)
Kram på sig
Sv: Jo, det är ju alltid ett alternativ men jag vill gärna att ett förlag sak ge ut boken så att jag kan få lite hjälp av en redaktör och lite PR.. ;)
Vet inte vad jag ska säga, vill bara hjälpa på något sätt.
Kraaaaaaam
Hej! Vill du tjäna en extra slant genom att skriva recensioner om olika produkter och ämnen?
Bli medlem på denna sida: http://ciao.se/reg.php?FriendId=5311944
sv: i dagens inlägg ;)
sv. härligt :) hm jag har ju min mail här på bloggen så vissa fotografer har kontaktat mig via bloggen och andra är sen tidigare jobb så har jag blivit rekommenderad osv :)
God morgon, hur mår du idag? :)
hej :) du vann dagens blogg :)
Var med i dagens blogg :)
Haha, för att jag alltid glömmer att stänga dragkedjan på plånboken och då ramlar småpengarna ut!
jag är normal :) men har oxå borderline och självskadebeteende.
Du är oxå normal. Det är inte onormalt o må dåligt ändå.
Men jag håller med dig, jobbigt som fan är det!
ja jo jag vet att det är svårt. o har försökt komma på hur fan folk gör. Men har mest lärt mig att acceptera att jag mår som jag mår o beter mig som jag gör typ, även om det e jobbigt.
Om du kommer på något sätt så säg gärna till :)
jäte fin blogg förresten! :)
jaså? vadå alla som är med får en länkning?
ja oj vad mycket man vill undvika :) Jag vill undvika sjukhus, o på ett sett mår jag bättre av det :)
aha okej =) Men tänk om du får typ 50 pers som anmäler sig, blir jobbigt o länka :) hehe
Vad har du för dig idag då?
Hehe ja det lär det bli i så fall :)
Jo så är det väll. Men inte ofta jag stött på något bra med tex psyk. Visst man kanske stött på många trevliga människor ibland. Men efter det så har man blivit skickad iväg till någon annan avdelning typ :P
Förlåt... igen..
