Minnet som äter upp mig inifrån...

Även detta i Lettland..

********************

När jag var mellan 4-6 år så bodde jag och mamma
i hyreshus, i ett område där alla kände alla.

En dag när jag var ute och lekte, så kom 2 pojkar
fram till mig, de själva var ett par år äldre än mig.

De fick med mig bakom ett av hyreshusen.
Drog ned mina byxor.
De gick ned på knä, och jag blev förvirrad.

De tog ned mina trosor, och började pilla med sina
händer i mig.
Jag blev så rädd att jag inte vågade göra något
motstånd.
Trots att det gjorde ont och var obehagligt grät jag inte,
skrek inte och rörde mig inte en enda milimeter.

Vågade inte berätta för någon, trots att det hände
upprepade gånger.
Antagligen för att ag skämdes, och inte riktigt
visste om de fick göra så mot mig eller ej.


Jag vet inte om jag inbillade mig och önskade
att mamma, eller någon skulle rädda mig,
men det var det jag kunde se i huvudet.
Jag är full av motsatser och har ibland svårt att
skilja på om det har skett, eller om det var en önskan..

********************

Kanske är även detta ett bevis på varför jag har
så svårt med närhet, oavsett vem den kommer ifrån.
En lätt beröring, som en hand på axeln kan
få min mage att vända sig i oro och obehag.



    

Sv: Ok.. true dat.

Men det är ju oacceptabelt!! Vad fan är det för fel på världen.



Tyvärr så förstod nog inte pojkarna själva vad de gjorde, det har oftast med nyfikenhet att göra.. att man ser annorlunda ut därnere. Freud-tjafs och sånt.

Men det är fortfarnde fel! Men man vet aldrig hur de har det hemma... det är inte så att de bara får idén i huvudet utan det kommer från nånstans... kanske föräldrarna.

Sv: Jo, kan ju berätta för dig, klart =)

Asså min pojkväns mamma ska operera hjärnan imorgon, och är väl ledsen både för hennes och för hans skull, för jag vet hur orolig han är... Sen eftersom vi inte har det så jättebra i förhållandet för tillfället så vet jag inte riktigt hur jag ska göra..Det är lite frustrerande..



Ja, sen med min syster.. Hon har total-skurit sönder sina armar... Och ja, hon mår väl väldigt dåligt...



Så kände bara att det blev lite mycket på en gång.

Sen som jag sa, det är alltid lättare när det händer saker med en själv, typ. Även om det inte var kul att opereras själv så visste man ju vad som hände och så, jag behövde ju inte sitta och vara orolig under tiden...



OCH, har läst dina inlägg med... Jag är mållös... Jag lider så fruktansvärt mycket med dig... =/

shit vilka äckliga pojkar! Man vill bara slå dom nu. Så hemskt att du fortfarande liter av detta... :/ jag vet inte vad jag ska säga^^

Sv: Nja, det går att prata med henne ibland. Hon har ju gått på BUP och sådär, men det har ju inte hjälpt särskilt mkt...



Men ngt måste ju göras nu, hon förstör ju både för sig själv och resten av familjen =/

Jag blir så ledsen när jag läser det här... fy fan. Jag får också obehag av beröring, speciellt av män. Min pappa får krama mig, och min pojkvän då. Men inga andra.

Tänk att pojkar/män kan förstöra en tjejs liv och sinne på bara några minuter... Nu hade jag ju själv tur att det inte var upprepade gånger. Måste vara hundra resor värre för dig. <3



sv Det var ju en privatperson på Tradera, men fett med otur ja >_<

TVÅ ggr på en månad...

Sv: Ja, och hon har väldigt svårt att lita på vuxna. Hon säger inte så mkt till ngn. Så det gör ju det hela lite svårare.



Men ngn hjälp måste hon ju kunna få. Vi tror starkt att hon har borderline, men de på BUO vill ju inte sätta den diagnosen innan hon är tjugo... så ja. Det är svårt.

Jag tar två olika mot acne. Först ett slags p-piller som inte får klassas som det i Sverige men man säger de ändå. Sen har jag precis börjat ta exy-max.



Ganska skönt att slippa ha våg, hade dock fått panik ibland tror jag. Konstigt att de är tillåtet, nästan sjukare!



Ja, typ amfetamin men jag ska verkligen inte gör de. Det är inte värt de!

Hej !



Tack för tipset på min blogg, det är dock inget för mig men kanske kan vara nåt för andra som läser min blogg :)



Må gott!



MVH

/Missen :)

Ja, klarade knappt av att jobba idag och det måste jag göra!



Jag var utan våg ett tag och då brydde jag mig inte lika mycket längre, dock mest när jag väl såg hur mycket jag gått upp men just den perioden.



Har du testat droger?

Sv: Jo, det kanske hade varit lättare, men tycker ju det är svårt att prata överhuvudtaget, men om man hade hittat ngn som hon tyckt om så hade det kanske funkat.

Vi får helt enkelt fortsätta kämpa, och göra allt vi kan för att hjälpa henne =)

hemsk att läsa. Själv förlorade jag min rädsla för med för lite mer än ett år sen. Klarar inte av utländska män dock..

Vet inte varför jag skrev detta dx



Har läst din blogg i några dagar nu, tänkte det var dax att kommentera

Sv: Såklart har du all rätt i världen att "prata av dig", precis som vem som helst. Jag skriver själv om min mentala ohälsa i min blogg, så på den punkten kan jag inte vara ett dugg kritisk. Vad jag menade var ju att budskapet i just det specifika inlägget kändes en aning... skevt, oavsett vad ditt syfte från början ämnade vara så nådde det inte fram till mig. Det kändes mest som pro-ana, vilket jag själv känner ett otroligt äckel inför. Men nog med predikan från min sida, jag antar att jag har klargjort min åsikt tillräckligt många gånger nu, heh.



Och anonymitet går fetbort för min del. Lägger jag fram min åsikt så vill jag ju att det ska synas att det är MIN, dessutom vill jag ju ge folk chansen att svara på vad jag sagt. Ingen större mening att snacka annars, anser jag :)

Sv: Okej. Vilken stad skulle du vilja bo i då?

Hm. ja vad gör jag annrs då. Hm. Jo jag bor tillsammans med min pojkvän och så klart min hund. Jobbar i Stenungsund som boendestödjare ett toppen jobb i gentligen med schemat är skit. Sen har jag funderinger på att studera vidare men måste läsa upp mina betyg först.

Jag har slutat med dem, ska göra ett nytt försök om en till två veckor. Man måste ta dem med måltider och jag har väl inte varit jättenoga med de.



nej, bara du inte tar något nu eller tänker göra de. Jag har bara testat effe och stackers vilket jag inte kallar riktigt droger men nyfikenheten finns tyvärr..

usch! Förstår inte hur det kan gå till såhär. Ingen borde få gå igenom något sånt.



Vet att det är futtigt att skriva att man hoppas det blir bättre, men jag hoppas och önskar verkligen att det blir bättre för dig.

Fy fan vad hemskt! Helt plötsligt känns mina egna problem ganska obetydliga. Jag hoppas att du någon dag inom snar framtid kan bearbeta detta. Bara genom att skriva om det är en god bit på väg :-)



Kramar

Heej... Kan du göra mig en tjänst? Du vet inläggen jag skrivit till dig ang. min syster...Skulle du kunna ta bort dem? För tydligen snokar folk mer än vad jag trodde och jag är rädd att hon ska få syn på dem... Och då lär hon inte bli så glad... Så det hade varit jättesnällt.. =)

Blir arg och ledsen över det du har skrivit.

Jag har några i min omgivning som har varit med om likadana händelser



Jag kan inte säga att jag förstår för att jag inte varit med om det, men jag kan tänka mig hur svårt detta har varit.



Men du verkar ändå vara stark och det är bra.

Finns så jävla mycket svin där ute .

Läste Barn och fritid programmet och då fick vi lära och oss läste mycket om sånt här..



Alltså jag blir så ARG!!!!!!!!!!!!!!!!!

Oooh. jag har inga ord!!!!!



Hoppas du mår bättre idag iaf.

And fuck this fucking guys !!!!

Nej men gud vad hemskt !! :o

Och att du frotfarande lider av det gör ju inte saken bättre.

Usch och fy, men det är starkt av dig att "stå för det" och berätta för andra vad som hänt!

Hoppas du har det bra!

Fy farao för dem. Jag hoppas de brinner i helvetet en dag!

ungefär samma sak(er) har hänt mig. tack för att du delade med dig. kollar man på folks reaktioner på inlägget (och min reaktion) så är det uppenbart att det inte är okej. något som jag intalat mig att det var, eller rättare sagt "att det skulle vara så" "att jag förtjänade det" och allt sånt där. du vet nog.

ville bara skicka en kram. stå på dig.

ushcch va hemska personer det finns i världen! :( känns som att de händer mer sånt där i balt/ryssland, men jag kan ha fel....usch :(

ojdå jag har varit med om liknande men de hände bara en gång som tur var. Men du måste vara stark <3 Om du har skype eller FB kan vi ju addata. varandra där, för de skulle vara kul att prata :-)

Vet att dom hemskaste minnena etsas fast.
Har hemska minnen med som aldrig kommer försvinna.

Men, du förtjärnade aldrig detta, jag gråter tårar för denna lilla flicka.

Och är enormt stolt över att du ännu kämpar!

Hände mig något liknande när jag barn och ny på skolan. Började årskurs två, blev förföljd bakom skolan där man inte fick vara, de äldre killarna puttade ner mig på den leriga marken och började ta på mig och jucka mot min kjol. Sen turades de om att göra det och det pågick i ett bra tag. Kommer aldrig glömma det. Sen när jag blev våldtagen som 14åring kom alltin tillbaka, fast dubbelt så fort och mycket hemskare. Är alltid livrädd för att råka ut för saker, för onda saker har ett sätt att hitta mig :(

Så hemskt å läsa. *Styrkekramar*

Nä fy fan vad hemskt! Har också varit med om något liknande när jag var 5 år gammal. Grannpojkarna som var 4-7 år gamla drog bort mig från min cykel och tog in mig bakom ett hus med massa träd runt omkring och klädde av mig naken. De försökte stoppa en pinne i mig och jag grät jättemycket men som tur var kom en äldre grannpojke förbi just då och hörde mig gråta och frågade vad i helvete de höll på med så då kunde jag fly.

Värsta var att socialtjänsten och polisen inte gjorde något utan bara sa åt oss att bjuda grannbarnen på saft och bullar.

cool blogg du har förresten! :)

Nog för att jag hört, läst och sett mycket skit själv. Men det här slår nog det mesta faktiskt. Fy fan! rent ut sagt.

Det värsta är ju dock att det finns många människor som mer än gärna utnyttjar ostabila, svaga och osäkra människor.

Det finns dock en sak som jag aldrig riktigt förstått. Nu är jag ingen psykolog (Jag vet inte heller om det här ENDAST gäller tjejer).

Men VARFÖR ska alltid tjejer/kvinnor straffa sig själva när de blivit utsatt för något hemskt? Själv så tänkte jag bara på hämnd under de 6 åren som jag vart mobbad t.ex. (Vilket jag också delvis fick. Utan att jag äns behövde göra något).

Det är dock väldigt svårt att sätta sig in i någon annan persons psyke, och skor. Jag är jag liksom, och du är du.

Samtidigt så blir man givetvis förändrad efter en sådan händelse. Men hade det varit jag. Då hade hämnd stått högst upp på listan.