Eriiza talar ut
idiotiskt, och det får ni gärna tycka, men
det är mina känslor..
Ganska ofta, och allt oftare nu det senaste
önskar jag att jag var anorektisk, eller
schizofren..
Då hade folk insett att jag har problem.
De sjukdomarna syns, jag blir liksom
inte tagen på allvar, eftersom jag är
smart egentligen, och inte har några
fysiska men...
Fan vad jag hatar att ha sådana här tankar.
De är egentligen helt sjuka.
Men jag orkar inte längre bli bort prioriterad
för att jag anses "för frisk" och "väldigt ung".
De påståenden hjälper mig inte för 5 öre..
*************************************
Detta är en väldigt bra bok.
Har dock inte läst ut den än, men den är
väldigt bra skriven.
Handlar om Hanna som är 21 år och
tränings anorektiker.
Hon försöker få hjälp mot sina "tjock-tankar"
och blir inlagd på klinik ett tag.
"Varje dag har vi en liten tävling" av Hanna Österberg
För att få hjälp måste man vara "extrem" skärt upp armarna till exempel. Så sjukt dåligt är det.
svar: tack :D hur får man den större då? ^^
sv: oj jäklar vad många skor. haha
sv: Äsch, du kanske är en sån där samlare, bara att du inte vet om det? :>
I know the feeling.. =/ Kram
Tack snälla du :) Ha nu får jag försöka med detta o se om det funkar.. Hoppas att du kommer få hjälp med dina probelm vad do nu än är... Jag håller mina tummar :)
sv: det funkade :) kollade på designadinblogg.se också
Vad duktig du är, jätte strongt :) Det är ett jäkla jobb att gå ner i vikt :)
sv: tack ;D
ja det tycker jag allt ^^
Åh va gullig du är, ja det vill jag jättegärna :D
oj, råkade skicka utan att skriva..
Japp, men använder bara denna :)
sv: Ja, ungefär något sånt ja ^^,
Hej! Har du haft en bra helg?
Om du har lust så får du gärna va med i min tävling.
Hehehe
Jag känner igen mig i dina tankar. Jag är ju ffs bara 15 :/
Jag har inte änns någon diagnos. Enligt min läkare så "vågar/vill jag bara inte må bra"
sv: haha hoppsan :D
Förstår dina tankar och känslor.. Har själv haft liknande tankar väldigt många gånger. Livet är inte lätt när man aldrig blir tagen på allvar...
Know whatya mean. :(
förstår hur du känner, jag har också haft dom tankarna många gånger :(
Jag kan så relatera till det du skriver. Syns det inte utanpå är det sorgligt nog svårt att bli tagen på allvar. Brukar säga följande: "Det känns som om att jag måste komma med blod sprutande från halspulsådern för att bli tagen på allvar." Sorgligt, dock så oerhört sant. Skickar rosa fluffiga tankar din väg.
Var sen inte räddd att be om hjälp!!
Jag tyckte inte det var en dum tanke, inte överhuvudtaget... Jag tycker det verkar ganska logiskt faktiskt, för det är lättare att få hjälp om det är ngt som är "lätt" att sätta diagnos på.
Sådär kan jag oxå tänka/känna, för ser man för frisk ut så får man ingen hjälp, utan man måste verkligen förstöra sig totalt innan man blir tagen på allvar. :(
Fast ibland, när man väl får hjälp så blir man bara sjukt irriterad eller så hjälper det inte alls. Så är det i alla fall för mig. Men känner igen mig på att "du är fortfarande ung, bla bla bla"
Det är inte värt att bli anorektisk för att folk ska se att man har problem. <3 Hoppas tankarna löser sig och att du får må bra, puss.
Hej va fint att du tipsar om min bok! kram
Jag känner igen mig något enormt i det du skriver att du vill "ha något som syns".
För ett år sedan blev jag svårt sjuk i hjärnhinne och hjärninflammation och förlorade därmed minnet. Jag har fortfarande inget närminne och minns inget av det jag gör, gjort, sagt, eller vad andra säger. Eftersom det inte är någonting som syns, har folk svårt att tro på mig när jag säger att jag har men efter en sjukdom när jag t.ex upprepar saker eftersom jag inte minns vad jag nyss sa. Man blir man inte tagen på allvar. Tragiskt, men sant.
Ta hand om dig
Förlåt... igen..
