Oj, vilket långt inlägg detta blir  =O    Förlåt. . .

Ja, jag mötte ju honom i skolan som vanligt.
När jag hade suttit ett tag och funderat på hur jag skulle lägga fram det sa jag;
-Varför skrev du så ? (han hade skrivit att han trodde att han var kär i mig)

Hans svar;
-Vadå ?

Jag;
-Men lägg av, du vet vad jag snackar om, SMS:et från igår tidigt på morgonen.

Han;
-Roligt.

Jag;
-Vadå roligt ? Kan du svara på frågan ?

Och då ger han mig den nollställda blicken...
Jag går ut ur rummet, delvis för att jag inte orkar med hans tonårsfasoner, samt att jag hade lektion.

Efter lektionen så går jag till köket för att ta en kopp kaffe.
Ser att han kommer in i rummet, försöker gå förbi honom med koppen för att gå ut för att röka.
Han frågar "Vad är det? Är du arg eller något?"
Jag bara gick förbi honom, jag tänkte att han borde förstått (?)
Så när jag var ute med min cigarett, svänger han förbi och säger "Syns på måndag !".

Jag skriker något efter honom, men antingen hörde han inte p.g.a den jävla  vinden, eller så ignorerade han.
Då skickar jag istället ett SMS;

"Verkligen underbart att du inte har något att säga om detta.
Så nu skall du inte ens gå färdigt skolan för dagen !?"

Han;
"Jag skall upp til morsan sen det är därför jag gick.
Och varför skulle det nått eller hur?"

"Och hur skal jag kunna prata om det när du undviker mig?
Vi ska ju inte behöva sluta vara vänner bara för det eller hur?"

Jag;
"Jag undviker dig inte, jag ställde en fråga som du inte vill svara på."

Han;
"Vad vill du att jag skall säga till dig.
Jag vet ju att vi ALDRIG skulle bli nåtför jag vet att du inte tycker samma för mig.
Jag döljer mina känslor för dig."

Jag;
"Vadå "döljer"? Tala klarspråk tack !"

Han;
"Jag visar ju inte att jag tycker om dig eller hur ?
Kan vi inte bara glömma att jag sa så eller."

Jag;
"Jo, visst... Glömma!?
Och jo, det visar du, när du är hemma hos mig."

Han;
"För jag vill inte förlora dig som vän bara för en sån dum sak eller vad tycker du."

Jag;
"Ärligt, jag orkar inte ta allt detta genom SMS"