Jaha, då var man tillbaka.
Visserligen inte i Borås, men i på Värneviken i Vänersborg.

Trodde inte att jag skulle uppleva "frihet" i ca; 2 veckor och tillbaka på ett nytt PSYK.

Skrivet för hand;

Ligger här i "min" säng, i "mitt" rum, i alla fall nöjd med att jag fick rum nr. 3, har ju tvångstankar kring siffror.

Första intrycket av denna nya avdelning är likgiltighet.

Alla tankar bara snurrar i huvudet på mig, ena stunden fryser jag, och i andra känner jag mig överhettad.

Ögonlocken stänger sig av trötthet, men som vanligt är kroppen och huvudet nervösa och kan absolut inte lämna mig ifred.

Så trött på allt, men ändå hyperaktiv, orkar jag verkligen med den här konstanta dubbelmoralen ?

GOD MORGON VÄRNEVIKEN;
31/1-2009

Min första dag här, har inte riktigt fattat något beslut om detta ställe.
Det ligger två tjejer till här förutom jag och en är på permission.

Har bara kollat på den ena, hon (utan att försöka låta elak) verkar vara en typisk fjortis, självklart mår hon ju ändå dåligt, annars hade hon ju inte luggit här.

Kände själv att jag  för alldeles för stor skada mot mig själv och mot omvärlden.
Lika bra att lägags in då.

Frågan är bara hur länge jag orkar kämpa utan att ge upp ?

Har nu ont i större delen av kroppen.

Känns som att delar av mig ramlar av, leder som gör så ont att den kroppsdelen faller och jag är hjälplös.

Det är lite som Berny Pålsson beskriver i boken "Vingklippt ängel" s. 204;

"Ja, vad väntar jag på? Egentligen. Är jag för feg eller för modig?"

En fråga jag ställer mig så gott som varje dag.
En fråga som kan besvaras beroende på vem man frågar, eller vad man har för perspektiv.

Något jag aldrig hittar svaret på.

Fy fan vad sorgligt, vid ett par av de stora fönstren där det finns biljard har man utsikt över en kyrkogård.

Jävligt genomtänkt. Vi som är inskrivna här vill kanske dö för en eller flera anledningar.
Vi borde vara här för att slappna av och få hjälp.
Istället blir vi påminda om döden oavsett.

Snacka om uppiggande !!!

Jag skall nu beskriva en vanlig dag på PSYK;

Går upp vid 8-9, tar en kopp kaffe och en cigarett.
Sittef på mitt rum, läser, skriver, ritar fram till lunch.
Tar en kopp kaffe och cigarett igen.

Så håller det på. Äter kanske en gång varannan dag, då hetsäter jag lika med att jag spyr och straffar mig själv för mina misstag.

Inget jag snott från böcker eller filmer. Tar inte efter Berny Pålsson.
Har fungerat på detta sätt i flera år innan jag ens hörde talas om boken.

Visst, jag känner mig mycket lik henne, på fler än ett sätt.
Men har knappast snappat upp hennes beteende för att vara "cool" eller märkvärdig på något sätt. . . 

1/2 - 2009

Idag åt jag en hel slice pan pizza, inte bra.
Har köpt tugummi för att ha något att tugga på istället.

Nattpersonalen har kommit.
Får inte ens ta en kopp kaffe.
Jag blir aldrig pigg av det.

Skriver igen imorgon om jag får !