Mycket att göra + hummer

Nu försöker jag greja med mitt
 
PSYK-community, lite grann.

Har svarat på era komentarer,
de flesta i alla fall.

---

I morse gick jag ned till köket
och skulle göra mig en kopp te.

Tro fan att de låg en LEVANDE
hummer på diskbänken.
Han rörde sig
och jag började gråta...



Fy fan, jag klarar inte av sådant.
Det är ju så hemskt att låta han lida.

Jaha du menar så, då hänger jag med! Jag är verkligen ambivalent, i typ allt, vilket inte är vidare lattjo.



Innerst inne vet jag att det inte löser någonting, men när man inte ser några andra vägar ut så får man tunnelseende och ser bara den destruktiva vägen.



Jag har reggat mig på forumet nu förresten!



Kram Sanna