Svårigheter & hur jag hanterar dem

 

På en önskan av Jenna Luminaire gör jag nu ett inlägg

om vilka svårigheter jag har om dagarna, och hur jag försöker hantera dem.

 

Torgskräck (för mycket människor runt mig) -

Detta är en av anledningarna till min flytt till Göteborg.

(Önskan att flytta hit igen fanns innan min lägenhet brann)

Jag försöker utsätta mig själv så ofta jag förmår och kan för

saker jag är rädd för.

Vissa saker kan man undvika och aldrig behöver utsättas för,

men folkmassor finns överallt!

 

Så jag går till t.ex Nordstan och det är fullt med folk.

Lyssnar i mina hörlurar på musik som känns rätt just då,

helst musik med innebörd, eller åtminstone med en text jag kan och

kan följa och mima till - för att hålla fokus.

 

Går dit med en plan, t.ex att jag skall till H&M och köpa en

specifik sak, så att jag vet när mitt "uppdrag" är slutfört.

 

Kan bli jävligt jobbigt ändå, men det underlättar något ibland.

 

 

Kollektivtrafikskräck -

 

Här använder jag lite samma "strategi".

Musik i öronen & en plan på vart jag skall.

 

Detta innebär inte att jag inte hoppat av bussen eller spårvagn flera

hållplatser tidigare än jag skall.

Men det gäller att försöka, och ju fler hållplatser man klarar,

ju modigare blir man, och förhoppningsvis känner stolthet över det man lyckats klara!

 

Även den skräcken hade med flytten till Göteborg att göra, här

"måste" man åka bussar och spårvagnar när man skall någonstans.

 

 

Ätstörningar (överäta) -

Detta är lite svårare..

Mat utsätts man för varje dag, oavsett för var man är och vad man skall

göra, då du behöver näring för att överleva.

 

Försöker att tugga och tänka till.

Alltså medan jag tuggar det jag äter, tänker jag att jag äter, tänker

på smaken, konsistensen m.m.

 

Första gången jag skulle försöka mig på att fokusera på sådant flinade

jag för mig själv och tänkte att det lät så jävla dumt, men så prövade jag.

 

De enkla sakerna gör faktiskt att man känner sig mätt snabbare,

och att man kanske inte ens ville äta från början.

Och ofta kan man undvika att bara slänga i sig mat och svälja, utan en tanke!

 

 

Ätstörningar (fasta) -

 

Här är det också svårt då mina ätstörningar syns på olika sätt olika dagar.

Och för att jag kan både äta och hålla mig borta från mat.

 

När jag inser att jag inte ätit på hela dagen blir jag nöjd och

glad över att ha lyckats.

Men samtidigt vet jag att det blir en spiral för mig, fastnar

snabbt i ätstört tänkande.

 

Så jag äter något simpelt.

T.ex en skiva Lingon grova med ett stekt ägg, ett äpple, två kiwi..

Ja, allt enkelt, allt jag vet kaloriinnehållet på.

 

Då kan jag slippa överdriven ångest & ändå ha ätit.

 

Man skall äta oftare än så, men detta kan vara ett sätt att "introducera sig" tillbaka till maten.

 

Tvångstankar/handlingar (Göra saker X-antal ggr, kontrollera lås, rituella saker) -

 

 

Dessa är svåra att göra sig av med/hantera.
Att plötsligt ta bort dem alla skulle vara väldigt riskfyllt, så hantera dem en åt gången.

 

Och i perioder kan de komma tillbaka i alla fall.

 

Det bästa är att börja med sådant som är hemma hos en själv då man själv

skall vara hemma och kan se hur det utvecklar sig.

T.ex kan jag skippa att kolla dörrar som bör vara låsta 9 ggr om.

Är jag hemma kan jag försöka kolla det EN ENDA gång, och sedan vara hemma

och se att hela världen går inte under bara för att jag inte kollade dörren 8 ggr till.

 

Däremot hade jag varit tvungen att sticka någonstans och inte kollat dörren 9 gånger

hade det varit svårt, då hade jag inte kunnat kontrollera vad som händer p.g.a dörren.

 

Skulle bara fundera på det hela dagen, alla eventuella konsekvenser av en olåst dörr

och inte vara fokuserad på annat.

 

 

Missbruk (alkohol, piller etc.) -

 

Att hålla sig borta från sådant som får dig att må bra, oavsett dess konsekvenser är förödande.

Dock vet vi själva att ens missbruk är något som måste upphöra!

 

Försöker fylla de stunderna, när jag mår skit, med kreativa ting, t.ex måla och skriva.

Försöka skriva/måla den ångesten jag upplever, istället för att ta piller eller vad jag nu vill.

 

Alla kan/vill inte skriva eller måla, då kan man ta till korsord (Lätt & Lagom är bra om man inte

vill ta något svårt), läsa, kolla på film, engagera sig i andras liv - som att ringa någon och prata

om vad som helst, eller läsa andras bloggar och kanske uppnå en

distans till ens missbruk.

 

Självskadebeteende (skär mig, dunka huvudet i väggar etc.) -

Här får man "skicka vidare" till föregående exempel om missbruk, brukar hantera

både självskadebeteende och missbruk på ungefär samma sätt.

 

 

Aggressionsutbrott -

 

Tidigare har de varit värre, och jag inte kunnat stoppa mig själv från

att skrika, slå etc. när något verkligen har gjort mig förbannad

och jag känt någon typ av orättvisa.

 

Det har inte varit enkelt, men numera känner jag en signal i huvudet

att jag blir förbannad och kommer smälla till personen i fråga om inget ställer sig i vägen.

 

Nu ställer JAG mig i vägen!

 

Jag flyr!

Inte för att jag är rädd för konfrontation, utan för att jag är rädd för hur långt jag kan gå.

Vet inte om jag kan stoppa mig själv i tid när jag väl börjat.

 

Så istället går jag därifrån, hur förbannad jag än är, för min egen del & den

andra personens del!

 

 

Inga av dessa saker garanterar ett resultat!

 

Dessa är bara exempel på hur man kan hantera saker. Alla människor är olika!

 

Frågor på det?

 

Sv: Alla känner så i början om man nu inte lär sig det i skolan. Jag lärde mig själv genom att trycka runt och se vad som hände men det finns en hel del guider och tips på nätet. Både för nybörjare och mer avancerade.

Bra tips! Jag har själv torgskräck, självskadebeteende, agressionsutbrott och lätta ätstörningar. Missbruk av piller har jag lyckats ta mig ur men nu ska man försöka lära sig hantera det andra också.. Det som man förut hanterade med piller.

Bra inlägg! Jag kan verkligen inte åka kollektivt, inte ensam i alla fall. Vet inte varför men jag är så sjukt rädd:'( Samma sak med att gå in i butiker, det är inget jag kan göra ensam. Jag kan knappt göra något ensam mer än att vara hemma:(

Det viktiga är väl att man har insikt, då först kan man hantera problematiken med olika strategier och du har ju en hel del koll verkar det som

Tack! Det känns fånigt att vara stolt över det, hur många som helst klarar ju av skolan utan att "skryta" om det, men samtidigt kan jag inte låta bli. Det blir en stor grej för mig ändå.

Intressant inlägg! Jag har också torgskräck, så jag vet hur det är. Kan liksom tycka att det är jobbigt på Torp här i lilla Uddevalla, så Nordstan håller jag mig oftast ifrån. Men det är starkt att "tvinga" sig själv att utsättas för det. Hoppas det ger resultat :)

Himla bra inlägg. Känner igen mig i mycket av vad du skriver här faktiskt. Mer än jag egentligen vill erkänna för mig själv..

SV: Gud så skönt att höra att det ordnade sig! Jag kan inte ens föreställa mig vad jag hade gjort om jag hade varit i din sits, jag kan inte ens tänka mig det..

SV: Tatueringen jag planerar är en halvsleeve, så mycket vet jag, haha. Sedan har jag ett gäng idéer som jag vill ha med, t.ex. två rader ur en låttext, en TARDiS (haha en grej från Doctor Who om du inte vet), en uggla och ett helt gäng med saker. Saken är den att sakerna inte hör ihop med varann, förutom att det liksom ÄR jag, så det är där det blir knepigt :)

Sv. Ja du, kan säga att mina föräldrar kompletterar varann rätt bra. Morsan är en jävla bitterfitta medan pappa är så positiv så man kan bli förbannad =)
När pappa väl kom up efter 3 dygn så var det HAN som fick trösta mamma.
Nuhar han repat sig och vi pratar aldrig om det. Mycket beror nog på morsan, man måste tassa på tå kring henne.
Kramkram

I see, då har vi en del gemensamt vad jag kan läsa om här. Däremot har jag inte överdoserat piller eller missbrukat alkohol på länge nu, samt ätstörningarna är ''borta'' dvs att jag inte agerar på någon sådan tanke osv. Jag har kommit långt med allt men man får väl jobba hela livet. Något som är skönt att veta och en sak som jag kan se och förstå nu är att ju hårdare du jobbar under en längre tid desto lättare blir det. Till slut kanske en självskadetanke dyker svagt upp en gång i veckan. =)
Låter iallafall som att du förstår dig själv och ser vad som behövs ''fixas'', haha.. Jag hejar på dig!