Lite nytt & lite update
Hallå!
Lite kort om en kommande roll, och lite om det som varit under året.
Året
Ja, min mamma fick ju bröstcancer, så hon opererade bort
bröstet, gick på cellgifter och hela behandlingen.
Nu för ett par veckor sedan opererade hon bort det andra också,
just för att slippa framtida problem.
Vilket innebär några år till av medicinering, dygnet runt.
Intressant nog lyckas även hon trycka in några timmar per vecka
med alkohol! =)
Själv har jag haft ett år av en hel del påverkan av mitt psyke.
Har kunnat hantera det mesta, men tillräckligt ofta har självskadebeteenden
framkommit, samt en hel del dissociationer.. =/
Film
Har fått en väldigt rolig roll, ser verkligen fram till att få
börja med det roliga!
Det är nämligen en roll i en skräckfilm som "the bad guy",
skriver inte mycket mer än så om just karaktären för
att inte avslöja en massa.
FB-sidan till filmen (som håller på att filmas nu):
Bild tagen under inspelningen av musikvideon
Fråga på om saker ni undrar över -
så svarar jag i ett inlägg! =)
Årets händelser!
Hallå allihop!
Har nu fått fixat en dator, min förra total kraschade, så
nu kommer jag kunna uppdatera er igen!
Här kommer listan på det som skett!
Egen bostad
Ja, har alltså fått en egen lägenhet via kommunalt kontrakt.
Det innebär att jag kommer att få den 100% min efter ca; 2 år
om allt går som det skall!
Filmer jag jobbat med
(inkl. musikvideo)
Jobbat med väldigt många filmer sedan sist, åtminstone ett tiotal.
Även filmat två musikvideos.
Så här kommer lite bilder från de olika projekten, och musikvideos!
Stått lite framför kameran också med lite olika fotografer.
Man kan se en del på min sida:
http://500px.com/ElizaSica
Sminkningar
Fått prova på att göra lite effektsmink, vilket har varit väldigt roligt.
Skall bli spännande att se hur mycket jag kan lära mig! =)
Personlig utveckling
Svårt att beskriva ett års händelser, känslor etc. utan
att skriva en mini-roman.
Men skall ge det ett försök.
Varit mycket blandade känslor.
En hel del jobbiga tankar som tagit över, så fått några mindre
breakdowns, två pojkvänner som kommit och gått.
Har egentligen orkat med detta år tack vare filminspelningarna
jag fått vara med på att skapa.
Så fråga på om allt det som jag utelämnat.
Skall göra ett extra inlägg med era frågor och mina svar!
VDEOBLOGG - Update
Istället för att skriva allt per text...
..tänkte jag göra en video istället, går snabbare,
och ni slipper läsa er sönder - rad efter rad! ;)
Jag lever
Hallå!
Vet att jag inte skrivit på väldigt, väldigt länge.
Har bara haft en jobbig period, och som flera av er
minns så kan jag ta avstånd från datorn till 100% under en sådan tid.
Har druckit i stort sett varje dag i ett par månader,
så jag har varit ur balans...
Skall försöka börja nu igen, men har lite att göra först.
Så kommentarerna får vänta lite, har en del jobb.
Och jag behövde börja filma igen, just för att
komma loss ur min dåliga period.
Är på filminspelning
Är återigen i Arboga och filmar, förmodligen blir detta
sista inspelningstillfället för dokumentären.
MEN det kan behöva kompletteras något litet senare,
vi får se med tiden etc.
Måste nämligen tillbaka till Göteborg senast den 5:e.
Sedan till Skövde
Då skall jag dit och spela in en kortfilm, förhoppningsvis
över bara en helg - om allt går bra såklart. ;)
OCH jag behöver texta min dokumentär, och översätta
den till engelska.
Skall alltså lyssna genom 3 timmar av prat och skriva ned varje
ord jag sagt - sådant tar tid...
Hur har ni det?
Hör av mig snart!
Svar igen på kommentar
Hej hej!
Här har vi en ny fråga:
Mitt svar:
Jag kommer att skicka ett mejl till adressen du lämnade imorgon (är så trött nu),
Nopp, aldrig fått hjälp för min PTSD - aldrig fått riktlinjer utan fått klara
mig själv (samma gäller Ätstörningarna), så det är nog delvis därför
jag har haft så t.ex destruktivt sexliv under åren.
Försöker hjälpa mig själv - trots att det är nästintill omöjligt..
Svar på kommentar igen
Hallå!
I föregående inlägg svarade jag på en anonym kommentar,
och till det inlägget fick jag en ny anonym kommentar, så här
kommer frågan och svaret!
Fråga:
Svar:
För det första så kan du kolla knappen under min header "Min Story", där står
det lite mer utförligt om min bakgrund, delvis varför jag har PTSD.
Men jag svarar lite kort här ändå.
Min mor är alkoholist och blev det när jag föddes, innan dess drack hon
väldigt sällan, enbart typ Nyår, någons födelsedag eller så.
Så min kontakt med henne är sporadisk och under uppväxten varit påfrestande
och emellanåt våldsamt.
Utöver det har jag blivit sexuellt utnyttjad av grannpojkar i
mitt hemland - Lettland.
Och en barnvakt var våldsam och kunde "låsa in" mig i en bäddsoffa
och sedan stänga igen den.
Hoppas detta ger en klarare bild på din fråga!
Och som sagt - fråga vad du/ni vill, svarar så gott jag kan!
Minnet som äter upp mig inifrån...
Även detta i Lettland..
********************
När jag var mellan 4-6 år så bodde jag och mamma
i hyreshus, i ett område där alla kände alla.
En dag när jag var ute och lekte, så kom 2 pojkar
fram till mig, de själva var ett par år äldre än mig.
De fick med mig bakom ett av hyreshusen.
Drog ned mina byxor.
De gick ned på knä, och jag blev förvirrad.
De tog ned mina trosor, och började pilla med sina
händer i mig.
Jag blev så rädd att jag inte vågade göra något
motstånd.
Trots att det gjorde ont och var obehagligt grät jag inte,
skrek inte och rörde mig inte en enda milimeter.
Vågade inte berätta för någon, trots att det hände
upprepade gånger.
Antagligen för att ag skämdes, och inte riktigt
visste om de fick göra så mot mig eller ej.
Jag vet inte om jag inbillade mig och önskade
att mamma, eller någon skulle rädda mig,
men det var det jag kunde se i huvudet.
Jag är full av motsatser och har ibland svårt att
skilja på om det har skett, eller om det var en önskan..
********************
Kanske är även detta ett bevis på varför jag har
så svårt med närhet, oavsett vem den kommer ifrån.
En lätt beröring, som en hand på axeln kan
få min mage att vända sig i oro och obehag.
********************
När jag var mellan 4-6 år så bodde jag och mamma
i hyreshus, i ett område där alla kände alla.
En dag när jag var ute och lekte, så kom 2 pojkar
fram till mig, de själva var ett par år äldre än mig.
De fick med mig bakom ett av hyreshusen.
Drog ned mina byxor.
De gick ned på knä, och jag blev förvirrad.
De tog ned mina trosor, och började pilla med sina
händer i mig.
Jag blev så rädd att jag inte vågade göra något
motstånd.
Trots att det gjorde ont och var obehagligt grät jag inte,
skrek inte och rörde mig inte en enda milimeter.
Vågade inte berätta för någon, trots att det hände
upprepade gånger.
Antagligen för att ag skämdes, och inte riktigt
visste om de fick göra så mot mig eller ej.
Jag vet inte om jag inbillade mig och önskade
att mamma, eller någon skulle rädda mig,
men det var det jag kunde se i huvudet.
Jag är full av motsatser och har ibland svårt att
skilja på om det har skett, eller om det var en önskan..
********************
Kanske är även detta ett bevis på varför jag har
så svårt med närhet, oavsett vem den kommer ifrån.
En lätt beröring, som en hand på axeln kan
få min mage att vända sig i oro och obehag.
Hur jag skall handskas med detta minne...?
Vet inte riktigt hur jag skall börja...
Dessa minnen börjar komma allt oftare de senaste åren.
Ett av mina minnen, kanske klarar av att skriva om fler en annan gång.
*******************************
Minns att när jag var liten, innan jag fyllt 8 år,
så brukade grannens barnbarn Linda (20 år)
passa mig då mamma jobbade, och jag inte
gick i skolan.
För henne fick jag inte göra mycket.
Ofta då hon tröttnat på mig kunde hon stoppa
mig i bäddsoffan.
Ni vet där emellan/under, där det kan ligga lakan.
Jag var ju så liten och rädd.
Jag skrek och grät i timmar, blev inte utsläppt ur
fängelset förrän jag inte hade fler tårar & röst.
Eller tills hon ansåg att jag skulle lugna ned
mig innan mamma kom hem.
Så vitt jag vet, så har mamma fortfarande ingen aning om detta.
***************************
Detta kanske kan vara en del till varför jag är som jag är.
Dessa minnen börjar komma allt oftare de senaste åren.
Ett av mina minnen, kanske klarar av att skriva om fler en annan gång.
*******************************
Minns att när jag var liten, innan jag fyllt 8 år,
så brukade grannens barnbarn Linda (20 år)
passa mig då mamma jobbade, och jag inte
gick i skolan.
För henne fick jag inte göra mycket.
Ofta då hon tröttnat på mig kunde hon stoppa
mig i bäddsoffan.
Ni vet där emellan/under, där det kan ligga lakan.
Jag var ju så liten och rädd.
Jag skrek och grät i timmar, blev inte utsläppt ur
fängelset förrän jag inte hade fler tårar & röst.
Eller tills hon ansåg att jag skulle lugna ned
mig innan mamma kom hem.
Så vitt jag vet, så har mamma fortfarande ingen aning om detta.
***************************
Detta kanske kan vara en del till varför jag är som jag är.
>> Historien bakom mitt mående <<
Många har nu frågat sig varför jag mår som jag mår.
Om det nu finns en sådan anledning..
Då berättar jag kort sammanfattat ;
(Lettland)
Min mamma är en ensamstående alkoholist.
Sedan jag var liten var jag van vid detta och reflekterade aldrig över att hon däckade hela tiden.
Det var den enda jag kände till.
Men efter ett tag förstod jag ju att ingen av mina kompisars föräldrar var berusade eller däckade hela tiden.
(Sverige)
Hon träffar någon och vi flyttar till Sverige år 2000.
I början gick det väll rätt bra.
Och jag hoppades verkligen att han skulle hjälpa henne ut ur alkoholen.
Tyvärr hade han motsat effekt på henne, hon drack ännu mer.
Vilket ledde till slagsmål melan dem två.
Socialen lyfte inte ett finger trots att de kände till min situation från år 2000 eller 2001.
Till sist;
Jag börjar gymnasiet och DÅ gör socialen något.
År 2006 får jag en egen lägenhet.
Jag bor där och sköter allt bra fram till 2007 januari.
Då talar socialen om för mig att jag har för mycket pengar på ett extra konto (som jag inte får röra förräns jag är 18) Så de tar lägenheten ifrån mig....
Jag tvingas flytta hem till henne igen och åker in på sjukhus i Mars 2007 för mental kollaps.
Något mer ni undrar över ? Tveka inte att fråga !
Resten läser ni om i inlägg efter detta . . .
Om det nu finns en sådan anledning..
Då berättar jag kort sammanfattat ;
(Lettland)
Min mamma är en ensamstående alkoholist.
Sedan jag var liten var jag van vid detta och reflekterade aldrig över att hon däckade hela tiden.
Det var den enda jag kände till.
Men efter ett tag förstod jag ju att ingen av mina kompisars föräldrar var berusade eller däckade hela tiden.
(Sverige)
Hon träffar någon och vi flyttar till Sverige år 2000.
I början gick det väll rätt bra.
Och jag hoppades verkligen att han skulle hjälpa henne ut ur alkoholen.
Tyvärr hade han motsat effekt på henne, hon drack ännu mer.
Vilket ledde till slagsmål melan dem två.
Socialen lyfte inte ett finger trots att de kände till min situation från år 2000 eller 2001.
Till sist;
Jag börjar gymnasiet och DÅ gör socialen något.
År 2006 får jag en egen lägenhet.
Jag bor där och sköter allt bra fram till 2007 januari.
Då talar socialen om för mig att jag har för mycket pengar på ett extra konto (som jag inte får röra förräns jag är 18) Så de tar lägenheten ifrån mig....
Jag tvingas flytta hem till henne igen och åker in på sjukhus i Mars 2007 för mental kollaps.
Något mer ni undrar över ? Tveka inte att fråga !
Resten läser ni om i inlägg efter detta . . .
Lite nytt & lite update
