Kapitel 1 - Av novell utan namn (så länge)

Taggar: blogg, eriiza, kapitel, novell,
Bloglovin
När hon sprang mellan träden i en fart som bara en fortlöpare kan uppnå -
hon var ingen sportdåre, hon brydde sig inte om sådant -
var blicken var vild och panikartad.
Håret svängde åt alla håll och vinden fick det att blockera hennes gråblå ögon..
 
*       *       *
 
Den morgonen hade hon gått upp innan det var lunchtid, och bara det var ett STORT framsteg!
Väntandet inför att vattenkokaren skulle göra sitt jobb kändes som en evighet.
Under tiden tog hon ett par steg runt i sin lilla lägenhet, kastade en överblick och kände ångest..
Ostädat, kaos som härjade, som någon typ av studentboende där ingen tog ansvar för något, hon
vände blicken och suckade.
 
Nu ville hon inte ens vara kvar i rummet och vände sig mot köket, mot vattenkokaren, mot det
heliga kaffet.
Men blicken satte sig fast i spegeln, den som hängde i hallen, den hon alltid tvingades att
gå förbi, hon såg sig själv i ögonen, inget vackert stirrade tillbaka, bara en ful och fet person som
knappt levde, och heller inte förtjänade att göra det.
 
Verkligheten var en annan.
Hon hade lagom långt och tjock hår, något hon hade varit stolt över förr i tiden,
tiden innan ångesten och tårarna tog över.
Hon litade inte på frisörer (eller många andra människor heller för den delen), så hon klippte
sig själv så som hon gjort under de senaste åren, även de olika hårfärgerna stod hon för.
Håret var just nu mörkrött med delar av brinnande orange i slingor.
 
Hon var inte heller tjock, bara något hon fått för sig, ni vet - alla tidningar som hetsar på om
den "perfekta kroppen".
Kroppen hon aldrig kunde nå till, trots alla försök.
Ansiktet däremot - vackert, fina kindben och förtrollande ögon.
 
Men alla reagerade på hennes skrot i ansiktet och svarta kajalränderna kring hennes ögon.
 
Kanske var det ett sätt för henne att dölja hennes riktiga "jag", eller var det enbart för att hon
tyckte genuint att det var fint..?
Hon hade nog inte ens själv svaret på de frågorna..
 
 
Fortsättning följer...
 
(Hur låter detta so far?)
 


njaa.. dessvärre inget vidare. känns som en uppsats som nån i högstadiet har skrivit kanske? ungefär på den nivån

2013-03-25 // 09:46:43

Bra början!

2013-03-25 // 11:50:33

Vad roligt att du börjat med en sån här grej :) Själv skrev jag mycket förr, men det har stannat av med tiden. För några dagar sedan skrev jag i bloggen om att det egentligen skulle finnas en skrivarcirkel här i Uddevalla, och nu har jag bestämt att ta saken i egna händer och starta en. Om vi får ihop folk då, det vill säga. Än så länge är vi bara två. Men har gjort affischer som ska sättas upp i affärer och grejer så jag hoppas verkligen att det kan bli en riktig grej. :)

2013-03-25 // 14:18:44

Mer mer mer!

2013-03-25 // 16:14:50

En jättebra början! Inte för att jag vet nåt om att skriva, men några saker som jag tänker på: 1) vänd på meningarna och känn efter hur intensiteten ökar och minskar. T.ex. "Blicken var vild och panikartad när hon sprang mellan träden...". 2) Beskriv känslor med enkla målande bilder. "och kände ångest" är aningen platt liksom. Det kanske var meningen i just den här meningen, men sätt lite mer ton och färg med känslobeskrivningar. 3) Jag hade gärna hört henne brodera ut om vad hon vill säga utåt och inåt med sitt utseende.. Nog måste hon ha tankar om det? 4) "ni vet" kändes inte rätt i mina ögon.
Väntar nyfiket på fortsättningen!

2013-03-26 // 00:26:24

Så bra! Spännande, jag vill läsa mera! ^.^

2013-04-12 // 16:10:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback