Är så trött på er som "ropar varg"!

Ni vet den där sagan om pojken som ropade varg, och när vargen väl kom och han ropade,
så trodde ingen på honom?

Ja, det är precis det jag hatar folk gör.
Som folk som hela tiden "hotar" med självmord och liknande, men är aldrig ens i närheten av det.
Är trött på att jämnt vara där för folk, som jag inte längre kan ta på allvar.
Visst, jag vill inte att folk skall ta livet av sig, men att hota med det varje
gång som något går mot en, så orkar man inte höra på det varje gång.
Man kan inte ta den personen på allvar längre..

Förstår ni vad jag menar?

Har funderat på detta ett bra tag, behövde bara skriva av mig lite...

Haha ja precis :D



Hur står det till med dig idag då ?

Och har du gjort något skoj ?

Haha, bra då är jag inte ensam :D

Nej jag tycker så här, den kan komma till jul men sen försvinna igen :)

Jag är mer av en sommarmänniska :D

Vinnaren av dagens blogg är utsedd! Kika in om det blev du ;)¨

http://sense.myshowroom.se/the-winners/

Kramar <3

epp, jag förstår vad du menar.

Jag förstår precis hur du menar, och håller med.

Ibland vill man bara svara; jamen, gör det då.

sv: Hehe vad du är söt!

Det tar lite tid att läsa sig, men ja, det är la bara fixa programmet och sitta och pilla så lär man sig ^^

Jag förstår precis vad du menar, har träffat många sånna personer men lyckats "göra mig av" med dem.. Självmord är ingenting man hotar, inte ens när man verkligen vill ta sitt liv men samtidigt vill be om hjälp. Åtminstone har jag aldrig hotat att ta mitt liv, däremot sagt att jag vill och har planer på att ta mitt liv och då fått hjälp. Men det är skillnad - tycker jag.



Självmordshot för att få uppmärksamhet och för att vänner/famlj/andra bloggare ska säga "men nej gör inte det, du har massor att leva för" det är bara jävligt lågt, dålig stil!



Kram!

jag förstår exakt vad du menar :/ det är så onödigt och irriterande :/

Tänkte bara säga att du har en cool blogg ;)

Inte så genomtänkt att ropa varg hela tiden för då är som sagt chansen stor att ingen tar det på allvar när det väl är det.

sv: Jag kämpar för att få i mig 2-3 måltider per dag så när alla säger att jag ska äta sex blir det bara omöjligt jag tycker jag redan äter för mycket.. Att äta 8måltider kan jag säga såhär till: no way.

jaha då förstår jag :D

hmm ja du känner samma faktiskt sover as dåligt om jag ens sover , om jag väl somnar kvittar det hur länge jag sover för jag är ändå super trött :(

Jag förstår vad du menar till viss del, men samtidigt så kan man ju inte riktigt dömma en människa så.



Man vet aldrig vad en människa bär på, tänker jag.



Som svar på din senaste kommentar: visst kan materialet vara dyrt när man vill pyssla, men det blir ju i alla fall billigare att göra själv än att köpa i butik. Och så räknar jag in att jag mår så mycket bättre när jag pysslar också... ;)

Know how you feel! Är också den personen som får stå ut med sånt, band blir fan förbannad efter ett tag.

Hej!!



Jag förstår absolut hur du menar.



Önskar dig en trevlig helg!

Va håller du på med egentligen Eriiza? Kan du inte berätta om syftet om varför du förstör för dej själv så mkt? Att gömma sig bakom diagnosnamn håller tyvärr inte ända ut. Men när jag ser vad du skriver så känns det lite som, hur konstigt det kanske låter, som att du försöker att marknadsföra dej genom det. Och visst, man kan ju marknadsföra sej genom många sätt, men grejen är att för att det ska kunna bli trovärdigt så måste det vara äkta, med början hos dej själv för jag tror att du ljuger för dej sj'älv rätt ofta, säger en sak fast menar nåt helt annat, och KAN göra annorlunda val än du gör ibland, visst det kan väl alla kanske du tänker, och visst är det säkert så, men det tjänar inte mkt till att göra sånt som man kan avstå ifrån och sen bara sitta och titta på. Som tex det där med att du hängde med nån ut efter att du tagit din nattmedicin och även tråkigt nog druckit. Som att du accepterar det du gjorde mot dej. Tycker att det på många sätt även känns som att du gärna inte vill ta ansvar för dej och att du tror att nån kommer att tacka dej för det sen... men tro mej! du kommer bara att bli sjukt besviken den dag du inser att så inte är fallet. Nej, det känns som att du försöker leva på att framstå som nån du inte är istället för att ta vara på dej. Hoppas att framtiden ser annorlunda ut. Det hoppas jag verkligen- för din skull!

Hej!



Sv: Tack vad glad jag blir.



Nej, du är INTE kall.

Jag förstår att du tröttnar på att få höra det. Personer(na) som säger/hotar HELA TIDEN att de vill ta sitt liv säger det nog som ett rop på hjälp. Kanske säger de även så till dig för att om någon ska förstå hur dåligt de mår så är det du?

Tillslut blir det så att man int tar dem på fullaste allvar och det är helt naturligt.



Blev lite röigt men du förstår nog vad jag menar?

hm, livet är inte alltid lätt :(

var gärna med i min tävling ifall du vill bli uppmuntrad :)

jaa.. de är inte lätt och fylla ut sin plats som vän jämt. kan inte förklara men inget dåligt menat ialf!

jag förstår vad du menar med detta inlägg helt klart och tydligt. som en fd kompis till mig han hotade att ta livet av sig pga av att hans flickvän gjorde slut. då vet man inte vad riktiga problem är om man vill göra det. visst det är svårt att acceptera att det är slut. men hota med livet pga att någon gör slut det är inte rätt. jag har själv hotat mina vänner med att ta livet av mig, min bästa vän ringde då polisen och dom kom hem till mig. det låter säkert jätte konstigt, men det var faktiskt det finaste någon människa gjort för mig. man ska inte finnas där för dom som inte ställer upp när man själv har dom tankarna liksom. styrke kramar i massor!

Jag kan absolut förstå att det är frustrerande med vänner som faktiskt inte har några självmordstankar eller intentioner på att dö, men ständigt uttrycker att de minsann ska ta livet av sig. Speciellt om det sker som hot i en situation där de är sur på en eller inte får sin vilja igenom. Typ: "Om du gör detta/inte gör som jag säger, då tar jag livet av mig!" Det är väldigt brutalt sagt och kan både såra och upplevas hånfullt mot de som faktiskt vill dö på riktigt. Dessutom är det ett ganska icke-konstruktivt sätt att lösa en jobbig situation på.



Men tänk om de här människorna du pratar om faktiskt vill dö i just den stunden de säger det? Nu vet jag inte om du menar att de uttrycker sig som i mitt stycke här ovan, d.v.s. som rena hot, eller om det bara handlar om att de pratar om självmord och att de vill dö så snart de mår dåligt... men om man t.ex. lider av borderline är ju emotionell instabilitet och att göra saker i affekt ganska vanligt. I situationer då man upplever motgång kan det gå väldigt mycket överstyr. Därmed kan man må så dåligt att man seriöst överväger självmord ena stunden, för att några timmar senare ha lugnat ner sig och nästa dag vara hyfsat stabil och inte alls ha några tankar på att ta sitt liv. Jag minns inte vilka diagnoser du har, men om du har borderline borde du känna till dessa symtom även om du inte lider av dem själv (med tanke på att man ofta googlar en sjukdom man har, kommer i kontakt med andra som lider av den genom psyket, o.s.v.).



Det är lätt att tänka att folk som hotar med självmord men inte gör slag i saken bara vill ha uppmärksamhet, men det är inte alltid så simpelt. Människan är en ganska komplex varelse och vi ser bara toppen av isberget. Därmed inte sagt att det faktiskt finns människor som säger att de ska ta sina liv enbart för att hota andra och på så sätt kunna få sin vilja igenom (samtidigt kan man ju fråga sig hur bra en sådan person egentligen mår? även om självmordshoten är svåra att ta på allvar, är det nog viktigt att ta personen och dennes problem seriöst). Dessa finns absolut. Och jag utesluter inte att dina vänner skulle kunna vara några av dessa. Dock vill jag be dig att inte vara allt för säker på din sak. Nej, du har inte det yttersta ansvaret över dem, för det har de själva och du mår dessutom dåligt och det kan vara svårt att hjälpa andra när man har svårt att hjälpa sig själv. Men man är ändå alltid en medmänniska och när det gäller vänner tycker jag att man bör iaktta försiktighet och försöka hålla sitt sinne öppet.



Tänk om det bara är din uppfattning att de säger att de ska ta sina liv i hopp om att få sin vilja igenom? Jag säger alltså inte att det ÄR så, utan att det KAN vara så. Jag vet inget om de specifika situationerna, däremot känner jag till många som förutsätter att människor inte alls mår så dåligt att de vill dö. Detta antagande enbart p.g.a. att de här personerna aldrig faktiskt försöker ta sina liv, utan bara pratar om det.



Men så här: en del människor kanske verkligen vill dö. Kanske inte hela tiden, men åtminstone i just den stunden. Att de yttrar det till andra kan vara ett rop på hjälp eller en önskan om stöd i en svår stund. Kanske VILL man inte ens ropa på hjälp, men är för impulsiva för att hålla tillbaka sina mörka tankar (detta har jag själv varit med om: när jag mått riktigt dåligt har jag ibland delat med mig av mina självmordstankar eller annat djupt liggande, vilket jag sedan ångrat eftersom jag blivit rädd för att folk ska spärra in mig på psyket eller hindra mig från att själv bestämma över mitt liv och min död). Det kan finnas så många orsaker till varför man "hotar" eller hotar med att ta sitt liv- att man vill få sin vilja igenom eller vinna uppmärksamhet på ett relativt enkelt sätt (relativt, ja, med tanke på hur många som inte tar självmordshot på allvar är det nog ganska svårt att göra sin röst hörd när man mår så dåligt) är inte de enda orsakerna.



Och att man ofta pratar om självmord, men inte gör allvar av tankarna, betyder ju inte att man egentligen inte vill ta sitt liv. Många som begår självmord har nämligen först pratat om det i väldigt många år. Det är bara det att omgivningen ofta misstolkar det som (enligt deras egen åsikt) "patetiska försök till uppmärksamhet", sämre versioner av rop på hjälp för något som inte har med självmord att göra, eller vanlig tonårsångest. Eller också kanske de inte ens lyssnar till vad personen säger. Kan finnas många orsaker till varför man inte tar det på allvar. Men jag tycker det är viktigt att komma ihåg att en del av de som säger att de vill dö faktiskt menar det.



Jag tar alltid ett självmordshot på allvar. Inte så att jag ringer snut och akutpsyk och allt (om nu inte personen tidigare sagt att hen vill att jag ska göra det under krissituationer), men jag pratar i vart fall med personen . Ser till att finnas där som stöd. Kanske lugnar det ner sig på fem minuter, kanske gör det inte det. Men att prata är det minsta jag kan göra som medmänniska och vän. Jag tycker inte det håller att säga: "jamen, du hade pratat om självmord så länge utan att ha gjort slag i saken, så därför brydde jag mig inte om när du senast uttryckte dödslängtan. du vet, när man ropar efter varg..." när en person väl ligger på sjukhuset efter ett självmordsförsök.



Jag hoppas att du inte tar min kommentar som ett försök till att hoppa på dig, för det är absolut inte menat så. Utan det är bara menat som en tankeställare och ett försök till att visa att det kan finnas andra sidor av saken. Och att vi alla har ett ansvar för varandra, även om varje människa ytterst ansvarar för sitt eget liv.

Jag håller med dig, och jag har fått vara med om att en närstående faktiskt tog livet av sig. Efter det känner jag (kanske för att skydda mig själv från att inte deppa ihop) att man kan inte hjälpa någon som vill ta livet av sig, för de hittar sätt att lura alla att tro att de är på bättringsvägen. Och de som säger att de ska ta livet av sig är oftast inte de som faktiskt är på väg att göra det. Det värsta är när någon som sagt det ett antal gånger helt plötsligt ser lite gladare ut och säger att den mår bättre, för då kan det vara så att den har planerat döden och känner sig nöjd därför. Jätteläskigt men så är det tydligen oftast har psykologer sagt till mig. Sen ska man ju inte bara skita i alla men de som säger att de ska ta livet av sig behöver man kanske inte oroa sig sömnlös över. USch, det lät lite hårt, men som sagt, jag har förstått den tråkiga vägen att det är väldigt svårt att ta på sig ansvaret för att någon annan inte ska ta livet av sig, tyvärr..