Var är vägen uppåt ?

Taggar:
Bloglovin
Den här perioden är nog
något av det sämsta jag varit med
om på sjukt länge
, om ens
någonsin . . .

Jag blir plötsligt ledsen för
allting.
Saker jag vanligtvis inte hade
brytt mig om.



Sedan kan jag plötsligt börja
skratta
åt saker som inte
ens är roliga.

Kan inte koncentrera mig
något alls.
Läser en bok, inte för att jag
kan urskilja orden, men för att
jag redan har läst den kanske
5 ggr tidigare, så jag missar inget.



Fast även mitt upp i all denna
depression, har jag även lyckats
skaffa öroninflamation, mensvärk
och tandvärk . . .



Undrar om det finns tävlingar i "Vem som är smidigast på att misslyckas på 1 vecka!" ?

Oftare och oftare känns det som
att jag bara borde gå och hänga mig.
Allt känns så meningslöst.
Overklighetskänslor
kommer tillbaka
mer och mer.


(Man måste vara jävligt uttråkad om man ritar detta på sig själv)

Hur länge pallar en människa utan att göra ett försök till avslut ?



Mitt rum är nu totalt nedsläckt,
mörkt
, kvavt, fyllt med musik, texter
och bilder
på väggarna.

Precis så som jag vill ha det.

Skönt att i alla fall det är rätt OK.



Shit vad jag klagar, men å andra sidan verkar allt bara vara åt helvete - just nu åtminstonde...



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback