Ja, nu när jag har börjat ESTET-teater så känns allt ovant.
Jag kan t.ex inte ta studenten förrän jag är 21år gammal.



Har aldrig gått gymnasiet över huvud taget.
Bara IV (vilket jag föredrar att kalla fritidsgård) och folkhögskola.

Så det här med att gå på lektioner och kanske till och med sköta allt känns ovant ;P

---

Förresten så får jag flytta in på behandlingshemmet från och med fredag.



Men å andra sidan så skall jag nog ut den kvällen.
Känns inte riktigt nödvändigt att förstöra det genom att flytta - igen.

Och självklart (men inte konstigt egentligen) glor hela min nya klass på mina ärr.
Ok, jag förstår varför, men å andra sidan när folk gör det så känns det som att alla tankar kommer tillbaka.

Tankar som kretsar en i huvudet då man faktiskt är i det självskadebeteendet.



Hehe, men skämt å sido. . .

Nu har de på hemmet och min psykolog samt psykiatriker satt upp "mål" inför min behandling.

 

• Sluta stöta bort människor kring mig
• Sluta med självskadebeteende
• Hitta orsaken till varför jag mår som jag mår
• Kanske inte dricka/ta tabletter såpass ofta som jag gör

Om jag kan så flyttar jag in på behandlingshemmet på lördag.
Helvete, måste ju packa =O